Upplands runinskrifter 811
Upplands runinskrifter 811 | |
Runristning | |
Fyndplats | |
Land | Sverige |
---|---|
Landskap | Uppland |
Län | Uppsala |
Kommun | Enköping |
Socken | Hjälsta |
Plats | Hjälsta kyrka |
Koordinater | 59°41′19″N 17°23′03″Ö / 59.68870°N 17.38410°Ö / 59.68870; 17.38410 |
Nuvarande plats | V om kyrkogården. |
Kulturmärkning | |
Runristning | |
- Referens nr. | Hjälsta 33:4 |
Tillkomsttid | V |
Signum | U 811 |
Runristare | Torgöt Fotsarve (A) [Stille 1999b s. 192] |
Stil | Pr4 |
Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas. |
Runinskrift U 811 är en runsten vid Hjälsta kyrka, Hjälsta socken, Enköpings kommun i Uppland.
Runstenen
U 811 står 35 meter sydväst om Hjälsta kyrka, väster om kyrkogårdsmuren och norr om vägen förbi kyrkan. U 812 står ett tiotal meter till öster, och ytterligare ett par resta stenar utan inskrifter står i linje med de bägge runstenarna.[1]
Stenen består av grå granit. Den är 1,70 meter hög och 1,25 meter bred. Den ristade ytan är jämn, linjerna är smala men tydligt och skickligt huggna. Stenen är skadad i toppen och i nedre vänstra delen.[1]
Inskriften
Translitterering av runraden:
- fas(t)...(ʀ) + þuliak × oaʀtþiol × atiurai × fasatiʀ + þaloi + oaʀfsai[2]
Normalisering till runsvenska:
- ... ... ... ... ... ... ...[2]
Inskriften är inte svårläst. Dock har det inte varit möjligt att tolka den, något som förmodligen beror på att den inte har någon språklig mening.[1]Ett försök till tolkning av inskriften finns i Holm 1981: "Fast[ulf]ʀ x [auk] + þuli a[u]k x ? x letu ræisa stæin aftiʀ x þi[a]lfa + fa[þ]ur sin".[2]
Historia
På 1600-talet beskriver ett antal olika fornforskare att stenen fanns i Hjälstas västra kyrkogårdsmur. 1860 finns den fortfarande kvar där enligt Richard Dybeck, som dessutom förtydligade att den fanns på insidan av den västra kyrkogårdsmuren. Både U 811 och U 812, som fanns i södra kyrkogårdsmuren, flyttades till det nuvarande området. 1918 beskrivs run- och bautastenarna som kullfallna. 1927 sägs att U 811 lutar bakåt. 1941 hade U 811 fallit omkull men restes åter av Riksantikvarieämbetet.[1]
Se även
Källor
- ^ [a b c d] Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1949-1951). Sveriges runinskrifter. Bd 8, Upplands runinskrifter, del 3. Stockholm: KVHAA. sid. 419-421. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b08_text_6.pdf
- ^ [a b c] Samnordisk runtextdatabas, U 811, 2014