Nationalstadspark

Nationalstadspark är ett begrepp i Sverige och Finland som avser ett skyddat område i urban miljö. I Sverige utgör detta ett riksintresse med stor betydelse för det nationella kulturarvet, för en tätorts eller tätortsregions ekologi och för människors rekreation. Begreppet förekommer i svenska språket sedan 1993, och det ger ett miljöskydd motsvarande en nationalpark.^[1]

Historik

Kungliga nationalstadsparken (inledningsvis benämnd Ekoparken^[2]) i Stockholms kommun, Solna kommun och Lidingö kommun blev världens första nationalstadspark, efter initiativ från Världsnaturfonden inlett 1991.^[2] Den beslutades om 1994 och inrättades år 1995. Parken omfattar Ulriksdal, Haga, Brunnsviken och Djurgården, och den totala ytan är 27 kvadratkilometer (varav 19 km² land och resten vatten^[2]).^[3]

Det nuvarande namnet gäller från 2009, efter beslut från Sveriges regering.^[2] Begreppet Ekoparken har därefter reserverats för 34 områden med höga naturvärden tillhörande Sveaskog. Även på andra håll har olika "ekoparker" etablerats, i samtliga fall med en inriktning mot värdefull natur och kultur.^[2]

Senare har förslag till nationalstadsparker kommit gällande Uppsala och Trollhättan. Fram till 2024 har inget konkret skett med dessa förslag.^[2]

Finlands första grundades i Tavastehus år 2001 och följande år fattades beslut om ytterligare två nationalstadsparker: i Heinola och Björneborg. 2008 inrättades en nationalstadspark i Hangö,^[4] 2010 i Borgå, 2013 i Åbo, 2014 i Kotka, 2015 i Forssa, 2017 i Kuopio och 2020 i Karleby. Därefter finns i Finland tio nationalstadsparker,^[5] vilka främst är belägna i mindre städer.^[2]

Lagstiftning

Sverige

Den svenska Miljöbalkens 4 kap. 7 § stadgar att:

Inom en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i övrigt skadas.

Finland

Bestämmelserna i finsk lagstiftning återfinns i nionde kapitlet av Markanvändnings- och bygglagen (5.2.1999/132). Den finskspråkiga termen är kansallinen kaupunkipuisto. Lagens 68 § 1 mom. lyder:

För att bevara och vårda kultur- eller naturlandskapets skönhet eller historiska särdrag inom ett område som hör till den urbana miljön eller därtill anslutna värden i stadsbilden, sociala värden, rekreationsvärden eller andra särskilda värden kan en nationalstadspark inrättas.

Se även

Referenser

Noter

^ ”nationalstadspark - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/nationalstadspark. Läst 10 juni 2024.
^ [a b c d e f g] ”Kungliga nationalstadsparken”. Världsnaturfonden WWF. https://www.wwf.se/projekt/kungliga-nationalstadsparken/. Läst 10 juni 2024.
^ ”Ekoparken - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ekoparken. Läst 10 juni 2024.
^ ”Nationalstadspark”. Hangö stad. https://hanko.fi/sv/boende-och-miljo/miljo-och-natur/parker-och-rekreationsomraden/nationalstadspark/. Läst 10 juni 2024.
^ ”Nationalstadsparker”. Miljöministeriet. https://ym.fi/sv/nationalstadsparker. Läst 10 juni 2024.

Allmänna källor

Schantz, P. 2006. The Formation of National Urban Parks: a Nordic Contribution to Sustainable Development? In: The European City and Green Space; London, Stockholm, Helsinki and S:t Petersburg, 1850-2000 (Ed. Peter Clark), Historical Urban Studies Series (Eds. Jean-Luc Pinol & Richard Rodger), Ashgate Publishing Limited, Aldershot, pp. 159-174.
Holm, L & Schantz, P. (red.) 2002. Nationalstadsparken – ett experiment i hållbar utveckling. Studier av värdefrågor, lagtillämpning och utvecklingslinjer. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS, Stockholm.
Schantz, P. 2017. Den vidare nationalstadsparken. Ett friluftslandskap för framtiden. I: Parkstaden. Stockholms landskap och stadens rum. Samfundet S:t Eriks årsbok 2017, (red. Ann Pålsson). Stockholm: Historiska Media, s. 56-67.