Mangrovesnapper

Mangrovesnapper[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Överklass	Benfiskar Osteichthyes
Klass	Strålfeniga fiskar Actinopterygii
Ordning	Abborrartade fiskar Perciformes
Familj	Lutjanidae
Släkte	Lutjanus
Art	L. argentimaculatus
Vetenskapligt namn
§ Lutjanus argentimaculatus
Auktor	Forsskål, 1775[2]
Synonymer
Sciaena argentata Gmelin, 1789 Alphestes gembra Schneider, 1801 Mesoprion flavipinnis Cuvier, 1828 Mesoprion taeniops Valenciennes, 1830 Mesoprion griseoides Guichenot, 1862 Lutianus johngarah Day, 1875 Diacope superbus Castelnau, 1878 Mesoprion obscurus Macleay, 1881 Mesoprion sexfasciatus Macleay, 1883 Lutianus salmonoides Gilchrist & Thompson, 1908[3]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Mangrovesnapper (Lutjanus argentimaculatus) är en fisk i familjen Lutjanidae som finns i Indiska oceanen och Stilla havet.

Mangrovesnappern har en långsträckt kropp med en ryggfena med 10 taggstrålar och 13–14 mjukstrålar. Analfenan har samma uppbyggnad med 3 taggstrålar och 7–8 mjukstrålar. Fisken kan bli upp till 150 cm lång och väga uppemot 8,7 kg, även om den vanligtvis blir klart mindre. Kroppen är vanligen grönbrun på ryggen, övergående till en mer rödaktig färg på sidor och buk. Populationer som lever i djupare vatten är mer enhetligt rödaktiga, men med fjäll som är mörka i mitten och vitaktiga längs kanterna, något som ger dem ett nätmönstrat utseende.^[4] Ungfiskar har omkring åtta bleka tvärstreck på sidorna, och en eller två blå streck längs kinderna. ^[4][5]

Ungfiskarna vistas vanligen bland mangroverötter i flodmynningarnas brackvatten och även i rent sötvatten i vattendragens nedre lopp. De vuxna fiskarna lever bland rev i djupare vatten ned till ungefär 100 m.^[5]

Arten är främst nattaktiv, och lever på kräftdjur och andra fiskar. Den kan bli upp till 39 år gammal.^[4]

I åtminstone den varmare delen av utbredningsområdet leker fisken året runt.^[3]

Mangrovesnappern är vanligt förekommande i Indiska oceanen och Stilla havet från Östafrika till Samoaöarna norrut till Ryukyuöarna i Japan, söderut till Australien. Den har också spritts via Suezkanalen till östra Medelhavet utanför Libanon, men är inte vanlig där.^[4]

Arten är en uppskattad matfisk^[4] och föremål för ett omfattande kommersiellt fiske; under senare delen av 2000-talet har fångsten legat på omkring 12 000 ton årligen. Främsta metoder är fisknät, långrev och trålning.^[3] Sportfiske förekommer också.^[4]