Ilse Hayes

Ilse Hayes
Född30 augusti 1985 (39 år)
Johannesburg, Sydafrika
Medborgare iSydafrika
Utbildad vidUniversitetet i Stellenbosch
SysselsättningFriidrottare
Redigera Wikidata
Ilse Hayes
Parafriidrott, damer
Nation: Sydafrika Sydafrika
Paralympiska medaljer
Brons Aten 2004 400 m T13
Guld Peking 2008 Längdhopp F13
Silver Peking 2008 100 m T13
Guld London 2012 Längdhopp F13
Silver London 2012 100 m T13
Silver Rio de Janeiro 2016 100 m T13
Silver Rio de Janeiro 2016 400 m T13
Världsmästerskap
Guld Lille 2002 400 m T13
Brons Lille 2002 100 m T13
Brons Assen 2006 200 m T13
Brons Assen 2006 400 m T13
Guld Christchurch 2011 100 m T13
Guld Christchurch 2011 Längdhopp T13
Brons Christchurch 2011 200 m T13
Guld Lyon 2013 Längdhopp T13
Silver Lyon 2013 100 m T13
Guld Doha 2015 100 m T13
Guld Doha 2015 200 m T13
Silver London 2017 100 m T13
Silver London 2017 200 m T13

Ilse Hayes, även känd som Ilse Carstens, född 30 augusti 1985 i Johannesburg, Sydafrika,[1] är en paralympisk friidrottare som tävlar främst i kategori T13, sprintevenemang. Hayes har tävlat för sitt land vid fyra paralympiska sommarspel som börjar med Paralympiska sommarspelen 2004 i Aten, Grekland. Hon har vunnit medaljer vid vart och ett av de fyra sommarspelen inklusive två guldmedaljer, båda i längdhopp: i Peking (2008) och London (2012). Förutom sina paralympiska framgångar har Hayes vunnit flera medaljer på världsmästerskapsnivå.

Biografi

Barndom och ungdom

Vid elva års ålder fick Hayes diagnosen Stargardts sjukdom, en ärftlig form av juvenil makuladegeneration, som orsakar progressiv synförlust.[2] Hayes utbildades vid University of Stellenbosch, där hon studerade idrottsvetenskap och pediatrik.[3] Hon är gift med Cassie Carstens och de bor i Stellenbosch.[4]

Friidrottskarriär

Hayes tog sig in på den internationella sportscenen när hon deltog i IPC:s VM i friidrott 2002 i Lille, Frankrike. Hon deltog i tre tävlingar i T13-kategorin, vann guld på 400 meter sprint och ett brons på 100 meter. Hon deltog också i längdhopp, men hennes bästa distans på 4,93 gjorde att hon hamnade strax utanför medaljpositionerna på fjärde plats.[4] Detta ledde henne till Paralympiska sommarspelen 2004 i Aten, där hon tog sin första paralympiska medalj, ett brons i 400 meter T13-tävling för damer. Hon slutade också femma i T13-tävlingen för 100 meter damer.[5]

2006 gick Hayes in på sitt andra världsmästerskap, den här gången i Assen i Nederländerna. Hon tog ytterligare två bronsmedaljer, nu blev det i 200 och 400 meter sprint. Hon förbättrade sitt längdhoppsresultat från fyra år tidigare, genom att lägga upp en sträcka på 5,19, men hon lyckades fortfarande komma upp på prispallen.[6] Hayes största framgång hittills kom två år senare vid Paralympiska sommarspelen 2008 i Peking, då hon vann sin första guldmedalj. Där vann hon förstaplatsen i längdhopp och noterade ett segerhopp på 5,68 vid sitt fjärde försök att slå Greklands Anthi Karagianni, som kom på andra plats med 5 centimeter.[7] Hayes tog också en silvermedalj från Peking från 100 meter sprint.[8]

Vid IPC-världsmästerskapet i friidrott i Christchurch 2011 lade Hayes längdhoppstiteln till sina paralympiska framgångar. Ett hopp på 5,80 meter gav henne guld,[9] och en andra topplacering på prispallen följde, med en seger på 100 meter sprint.[10] Hayes hade sedan ytterligare framgångar vid Paralympiska sommarspelen 2012 i London och försvarade framgångsrikt sin längdhoppstitel. Hon dominerade fältet och slog sin närmaste rival, Algeriets Lynda Hamri, som kom på andra plats.[11] Hayes fick också en silvermedalj på T13 100 meter i London.[3] 2013 tilldelades Hayes Ikhamangaorden (silver) av president Jacob Zuma;[11] för hennes modiga och obevekliga strävan efter fullkomlighet och hennes otroliga fysiska uthållighet.[3] Inför Paralympiska sommarspelen 2016 deltog Hayes i ytterligare två IPC-VM. Hon vann totalt fyra medaljer, guld i längdhopp [12], silver på 100 meter i Lyon 2013 [13] och dubbelguld på 100 och 200 meter sprint under Världsmästerskapen 2015 i Doha.[5] Hayes kunde inte försvara sin längdhoppstitel en andra gång, eftersom T13-evenemanget togs bort från schemat för Paralympiska sommarspelen 2016 i Rio. Trots detta bakslag vann hon två silvermedaljer, på 100 och 400 meter T13-spurter.[5]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Isle Hayes, 28 september 2021.

Noter

  1. ^ ”Athlete Profile: Hayes, Ilse” (på engelska). Internationella paralympiska kommittén. https://www.paralympic.org/static/info/doha-2015/ENG/ZB/ZBB101A_QA2015AT@@@@@@@ENG_number=2244.htm. Läst 28 september 2021. 
  2. ^ Gaffey, Conor (9 mars 2016). ”Rio 2016 Paralympics: Third Time Lucky for South Africa’s Top Female Sprinter?” (på engelska). europe.newsweek.com. http://europe.newsweek.com/rio-2016-paralympics-third-time-lucky-south-africas-fastest-female-sprinter-494752?rm=eu. Läst 28 september 2021. 
  3. ^ [a b c] ”Ilse Hayes” (på engelska). The Precidency. Arkiverad från originalet den 29 september 2021. https://web.archive.org/web/20210929110402/http://www.thepresidency.gov.za/national-orders/recipient/ilse-hayes. Läst 29 september 2021. 
  4. ^ [a b] Masango, Sibusio (14 januari 2019). ”Arkiverade kopian” (på engelska). Rise n’ shine. Arkiverad från originalet den 29 september 2021. https://web.archive.org/web/20210929110353/http://risenshine.org.za/2019/01/14/ilse-hayes-urges-disability-athletes-to-overcome-adversity/. Läst 28 september 2021. 
  5. ^ [a b c] ”Ilse Hayes South Africa” (på engelska). International Paralympic Committee. https://www.paralympic.org/ilse-hayes. Läst 28 september 2021. 
  6. ^ ”IPC Athletics World Championships Assen 2006” (på engelska). team-thomas.org. https://www.team-thomas.org/res06/records_Assen.pdf. Läst 28 september 2021. 
  7. ^ ”Ilse Hayes of South Africa wins Women's Long Jump F13 gold” (på engelska). china.org.cn. http://www.china.org.cn/paralympics/2008-09/12/content_16444418.htm. Läst 28 september 2021. 
  8. ^ ”Everything goes as usual in rain” (på engelska). Xinhua. 16 september 2009. https://www.chinadaily.com.cn/paralympics/2008-09/16/content_7032314_5.htm. Läst 28 september 2021. 
  9. ^ ”IPC Athletics World Championship, Day 6, 27 January 2011” (på engelska). PhotoSport. https://photosportnz.photoshelter.com/image/I00006ZH2woksJ5E. Läst 29 september 2021. 
  10. ^ ”Ilse eyes more medals” (på engelska). Team South Africa. https://www.teamsa.co.za/ilse-sets-sights-on-more-ipc-medals/. Läst 29 september 2021. 
  11. ^ [a b] ”Five facts about…..South Africa’s Ilse Hayes” (på engelska). Paralympic.org. 13 oktober 2015. https://www.paralympic.org/news/five-facts-about-south-africa-s-ilse-hayes. Läst 29 september 2021. 
  12. ^ ”Lyon 2013 - Day six morning review” (på engelska). Paraolympic.or. 25 juli 2013. https://www.paralympic.org/news/lyon-2013-day-six-morning-review. Läst 29 september 2021. 
  13. ^ ”Hayes Treasures IPC Lyon Medals” (på engelska). gsport.co.za. 27 juli 2013. https://gsport.co.za/hayes-treasures-ipc-lyon-medals/. Läst 29 september 2021.