Angolalärka

Systematik
Angolalärka Status i världen: Livskraftig (lc)^[1]

Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Lärkor Alaudidae
Släkte	Amirafra
Art	Angolalärka A. angolensis
Vetenskapligt namn
§ Amirafra angolensis
Auktor	Barboza du Bocage, 1880

Angolalärka^[2] (Amirafra angolensis) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende

Angolalärkan är en medelstor, satt lärka med lång och kraftig näbb och fjällig undersida. Den är gulbrun i ansiktet, på ögonbrynsstrecket och undersidan, med tunna streck på övre delen av bröstet. En kort rostfärgad huvudtofs kan resas. I flykten syns vita yttre stjärtpennor. Jämfört med savannlärka och dess släktingar är den mindre och mörkare, medan den är större än kanellärkan, med kraftigare näbb och ljusare undersida.^[4]

Utbredning och systematik

Angolalärka delas in i tre underarter med följande utbredning:^[3]

Amirafra angolensis angolensis – förekommer i norra och västra delen av centrala Angola
Amirafra angolensis antonii – förekommer i östra Angola till södra Demokratiska republiken Kongo och nordvästra Zambia
Amirafra angolensis marungensis – förekommer i sydöstra Demokratiska republiken Kongo (Marungu Plateau)

Släktskap och släktestillhörighet

Trots likheten till savannlärka och dess släktingar visar studier att angolalärkan är systerart till kanellärkan.^[5] Senare studier från 2023^[6] visar att släktet Mirafra kan delas upp i fyra klader som är förhållandevis gamla, äldre än flera andra släkten i familjen. Författarna rekommenderar därför att Mirafra delas upp i flera släkten, där angolalärka, kanellärka och även halsbandslärka lyfts ut till Amirafra. Denna linje följs här.

Levnadssätt

Angolalärkan är lokalt vanlig i bergsbelägna gräsmarker, dambos och fuktängar. I spelflykten stiger hanen 25 meter upp i luften och sjunger samtidigt en melodisk sång som rullar upp och ner i tonhöjd, för att sedan falla med stela vingar ner till marken. Den kan också höras från tuvor och jordhögar, varifrån den flyger kort, lågt och hoppande och samtidigt klappar med vingarna. Arten kan också härma andra fåglar. Även ett högljudd läte återgivet i engelsk litteratur som "tew-chi-chi-tew" kan höras.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförlust, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.^[7]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Mirafra angolensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – september 2022”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 29 september 2022.
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
^ [a b] Ryan, P. (2020). Angola Lark (Mirafra angolensis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.anglar1.01
^ Alström, P., K. N. Barnes, U. Olsson, F. K. Barker, P. Bloomer, A. A. Khan, M. A. Qureshi, A. Guillaumet, P.-A. Crochet, and P. G. Ryan (2013). Multilocus phylogeny of the avian family Alaudidae (larks) reveals complex morphological evolution, non-monophyletic genera and hidden species diversity. Molecular Phylogenetics and Evolution 69:1043–1056.
^ Alström, P., Mohammadi, Z., Enbody, E. D., Irestedt, M., Engelbrecht, D., Crochet, P.-A., Guillaumet, A., Rancilhac, L., Tieleman, B. I., Olsson, U., Donald, P. F., and Stervander, M. (2023). Systematics of the avian family Alaudidae using multilocus and genomic data. Avian Research 14:100095. https://doi.org/10.1016/j.avrs.2023.100095
^ del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.