Adalbert (motpåve)

Adalbert var en italiensk kardinal som blev vald till motpåve år 1101. Det är okänt när han föddes och dog.[1]

Det finns lite kunskap om Adalbert. Han utsågs till kardinalbiskop av stiftet Porto-Santa Rufina cirka år 1088. Efter att motpåven Theoderic fängslats år 1101 samlades Clemens III:s anhängare och valde Adalbert till ny motpåve.[1] När nyheten att han blivit vald spreds i Rom började upplopp i staden och han fick söka skydd hos en clementisk sympatisör. Hans beskyddare lät sig dock mutas och utlämnade honom till Paschalis II. After att ha blivit fråntagen sina insignier, blivit offentligen förnedrad och tillfälligt fängslad i ett torn i Lateranen skickades han till ett kloster norr om Neapel.[1]

Referenser

  1. ^ [a b c] The Oxford Dictionary of Popes på internet den 18 december 2006
v  r
Motpåvar i romersk-katolska kyrkan
En motpåve gör anspråk på påvevärdigheten – ofta stöttad av världslig makthavare – men utan erkännande av romersk-katolska kyrkan.
Hippolytus · Novatianus · Felix II · Ursinus · Eulalius · Laurentius · Dioskurus · Theodorus · Paschalis · Theofylactus · Constantinus · Filippus · Johannes VIII · Anastasius Bibliothecarius · Christoforus · Bonifatius VII · Donus II · Johannes XVI · Gregorius VI · Benedictus X · Honorius II · Clemens III · Theoderic · Adalbert · Silvester IV · Gregorius VIII · Celestinus II · Anacletus II · Viktor IV · Viktor IV · Paschalis III · Calixtus III · Innocentius III · Nicolaus V · Clemens VII · Benedictus XIII · Alexander V · Johannes XXIII · Clemens VIII · Benedictus XIV · Felix V
Västliga schismen  · Sedevakantism  · Konklavism